Att längta sig bort
Jag vill ha sommar. Jag vill kunna cykla i tygskor och med solglasögonen i pannan. Jag vill rulla ihop jackan och fästa den på pakethållaren. Jag vill ligga på altanen med en bästa vän och klaga på hur svettig min överläpp blir, och poängtera hur fort isbitar smälter på magen. Jag vill spela bedminton i gräset och ta ett första dopp i havet. Simma ut med en modig kille i täten som kan ta första smällen ifall en brännmanet skulle komma i vår väg. Jag vill spendera alldeles för många kvällar på Blomstermåla, dricka xider hallon och kolla hur båtar far förbi med killar på vattenskidor i släptåg. Jag vill dyka från en badstege och koka makaroner från båtköket. Jag vill ha sommar så mycket att jag till och med tackade ja till sommarjobb hemma i Kullavik. Jag kunde inte låta bli. En sommar utan Kullavik är inte en riktig sommar. Jag längtar till sommaren så mycket att jag till och med ser fram emot varma dagar på jobbet när vi steker oss i trädgården och dricker så mycket kaffe att vi får göra specialbeställningar. Jag längtar efter doften av mosad kaka i ett varmt saftglas. Efter fukten av mörka arbetskläder i solen, som i vanlig ordning byts ut mot privata kläder, vad reglerna än må säga. Jag längtar tills Midsommar hemma hos Linus, till att lära honom göra handvolter på gräsmattan, till att bli så brun att en misstanke om annat ursprung fladdrar förbi för en sekund. Det är ofattbart hur mycket man kan längta efter varm asfalt.
Charlotta och jag efter en kväll på Styrsö ♥
kan bara hålla med!
