Emilias dagbok

Det är inte bara mina ord som är osammanhängande denna söndag, utan även mina tankar, och allt tycks liksom befinna sig så långt, långt borta. Ligger inlindad i min favoritpläd med mysdressen på och datorn vilandes på magen. Efter att ha tränat varje dag denna vecka och varit ute på en promenad precis så landar jag här i sängen med gott samvete och vill helst inte röra mig en centimeter på hela dagen. Inte på hela kvällen heller för den delen. Solsidan kan ju ses från tv4play, skönt. Det enda problemet tycks infinna sig när sötsuget närmar sig och jag undrar vem som ska skära upp och servera mig ett par dussin apelsinklyftor? Jag hade behövt en minikyl här bredvid sängen, eller kanske en mat-lift, gärna en ipad också att beställa maten ifrån. Tur att jag har tid att drömma.