Emilias dagbok

Extremt dåligt bloggande. Men dagarna går för fort och händelserna är för många för att jag ska kunna stanna upp och dokumentera. Och trots att jag jobbar varje dag och kvällar så hinner vi utöka dygnens timmar med alldeles för mycket alkohol och alldeles för lite sömn, men det är det värt för att kunna ha världens bästa tillvaro. Efter kvällsjobb ses vi i järngänget och tar kål på varandra genom så många skrattanfall att jag börjar undra om man verkligen får vara såhär lycklig? Utan mitt järngäng skulle jag inte överleva, ni är så fantastisk jävla bra att det pirrar i hela kroppen. Och våra galna kvällar är de bästa jag varit med om, den här sommaren varar för evigt och jag skulle inte byta ut den mot något i hela världen. Nu är min lunchrast på jobbet slut och trots att mina ögonlock pumpar av sömnbrist och kroppen skriker bakfylla, så ler jag stort från öra till öra för att jag just ska få träffa mitt järngäng så fort jag har slutat. Då vankas det traditionella söndagshänget hos Harrys kök och bar med Sangria på balkongen och fisksoppa. Det är ju även givet att de kommer få mig att skratta tills lungorna pumpar och magen värker, för roligare människor tror jag inte att det finns. I fucking love you guys. Och förresten, massor av bilder kommer! Håll utkik, jag har trots allt tagit 565 bilder den här helgen ;-)