Emilias dagbok

Örebros studievägledare är ett skämt. Jag fick instriktioner om att kunna läsa Specialpedagogik nu i vår och ta igen de fem veckor praktik som krävs för att jag ska kunna tillgodoräkna det som jag läst i Linköping. Efter att jag sökt mina kurser för i vår blev jag plötsligt struken från Specialpedagogiken. Även om jag haft ständig kontakt med studievägledare sedan i våras, och de har varit väldigt insatta i min situation, så hände detta. Jag fick då göra en sen anmälan och har väntat nu en hel vecka på besked. En hel vecka! Sen anmälan betyder att man blir antagen i mån av plats. Idag kom antagningsbeskedet. Jag kom inte in. Jag står som 12 i reserv. Det är helt sjukt hur de har kunnat göra såhär! De hade bara kunnat godkänna till studera att jag sökte mer än 30 hp, vilket de visste hela tiden. Jag frågade ändå över tio gånger om allt var korrekt. Min vrede skulle kunna vara enorm, jag har blivit lurad och ignorerad av vuxna människor när jag behövt hjälp, de har lovat mig en utbildning som de sedan inte kunnat hålla. Smart som jag är tog jag kontakt med Linköpings universitet förra veckan, ifall något sådant här skulle inträffa. Jag kollade mina chanser och de såg så lovande ut. Inte bara att jag kan hoppa på min utbildning där igen, jag kan tillgodoräkna terminen jag läst här OCH läsa det jag alltid drömt om och velat läsa. Idrott! Jag ska läsa idrott den här vårterminen i Linköping och det känns så jäkla roligt! Örebros universitet med sitt dåliga rykte och styckmördare till lärare kan ta sig där bak, idrott och hälsa here I come!

Dock är det som ni kanske förstår ganska blandade känslor. Jag har ju min älskade här, vår lägenhet och ALLA våra grejer. Jag har redan fixat lägenhet i Linköping, med inflytt den 2:a februari. Det är ett korridorsrum på 25 kvadrat (och jag ska göra det så mysigt jag bara kan även om jag inte kommer att sitta där och häcka så värst mycket) och där kommer jag spendera vardagarna och plugga. Det kommer vara mitt studentrum som jag använder till studierna. Inget konstigt med det! Ungefär som Carrie Bradshaw och Big i Sex And The City ;) Eller som Monica och Chandler i Vänner när han jobbar i Tulsa fyra dagar i veckan. Men jag kommer alltså ha kvar lägenheten med Erik, vi kommer fortfarande bo ihop, skillnaden blir bara att jag studerar på annan ort men jag kommer komma till Örebro så ofta jag kan. Erik har ju bil så han kommer komma varje helg och antingen hämta mig eller så är vi i Linköping. Det tar bara lite mer än en timme att åka och det blir bäst ekonomiskt också. Huvudsaken är att vi kommer ses varje helg, det räddar allt. Tills jag får lägenheten kommer jag bo hos Lotta och Robert, det känns helt magiskt. Älskar att vara gäst hos dem, jag har till och med ett eget rum där :)

Men det känns väldigt skönt att slippa allt strul som varit i Örebro från start, gällande skolan då, och nu slipper jag kämpa med dubbla kurser och ta igen onödig praktik. Jag har trots allt bara 1 år kvar på min utbildning, och med tanke på att det är min framtid som avgörs så vet jag att jag fattar ett klokt beslut. Det finns en del andra faktorer som spelar in också, men undviker att ta upp dessa här då det finns många som läser min blogg som egentligen inte borde läsa den. Hur som helst så känns det jätteroligt att få läsa idrott, jag älskar träning och att få tillbringa våren i gymnastiksalen kombinerat med studier känns helt otroligt. Att öka mina chanser att få arbeta som idrottslärare samtidigt som jag har svenska som mitt huvudämne skapar grymma förutsättningar för min kommande karriär. En vår med orientering, hälsa, lek, dans, bollsporter, till och med hajk (!) känns freakin AWESOME!

Jag hoppas mina tjejer i Linköping blir glada av dessa nyheter! Samtidigt som det är sorgligt att lämna Örebro. Men på något sätt så känns det inte som att jag lämnar så mycket. Har inte funnit någon kärlek till skolan direkt eftersom det har varit så mycket strul. Vår älskade lägenhet står ju kvar och här kommer helger spenderas och stora delar av sommarlovet. Alla goa jag träffat här kommer jag fortfarande träffa, vi kommer grilla på Tärnvägen i vår och dansa oss galna på Strumpis i vanlig ordning. Min älskling kommer jag träffa på helgerna och ibland på vardagarna också om inget ligger schemalagt. Jag försöker tänka positivt, det här kan bli väldigt bra. Det känns faktiskt väldigt roligt att komma tillbaka till Linköping eftersom min älskade syster bor där. Nu kan vi äntligen hinna umgås mer och kramas tills vi stryper varandra! Dessutom är universitetet grymt bra och jag gillar verkligen staden. Och nu kan jag äntligen få träningskompisar igen! Åh det har varit så tomt den här hösten på alla pass. Vilken lyx ändå, jag får det bästa av Linköping och det bästa av Örebro i samma liv. Aja, hoppas ni inte får en chock nu av dessa besked och att ni förstår min situation lite bättre :) Nu hoppas vi på det bästa, och jag lovar att fortsätta blogga från Linköping och från Örebro, ett blandat och spännande samboliv ;)