Kvinnor är från Venus och män är från Mars
En intressanta sammanfattning från dagens lästa kurslitteratur: flickor når vuxennivå i 17-årsåldern och pojkar i 20-årsåldern. Detta har legat nära oss tjejer i våra argument mot och för att inte tala om i försvar mot killar genom åren, inte minst genom grundskolan där det väldigt tydligt var killarna mot tjejerna. Även om det är ett självklart påstående (men som klingar gott i öronen) så undrar jag inte om det ibland tar ännu längre tid för vårt motsatta kön att uppnå en vuxennivå? Tänk er till exempel ett så lågt skämt att man vill gå under jorden och hänga sig, kan likaväl få killar att skratta höhöhö, och vi tjejer kommer nog aldrig förstå hur det under några som helst omständigheter skulle kunna vara roligt.
Erik är min allra bästa vän, han är min vackraste skatt här i livet och han är den jag aldrig någonsin vill vara utan. Jag älskar honom så mycket att det gör ont och han gör mig så lycklig att jag ibland bara vill sväva på moln! Men sen finns det ingen i hela världen som kan göra mig så arg att jag bara vill slå in pannbenet på fanskapet. Under vissa bråk har jag föraktat honom så djupt att jag velat köra över honom med en stulen lastbil. Nu har jag turen att ha ett förhållande där vi bråkar förhållandevis lite (peppar, peppar) och hur det än är möjligt så skiftar vi från totalt omogna till fullt ansvarsfulla då vi alltid löser våra diskussioner med en gång. Vi går till exempel aldrig och lägger oss ovänner och försöker i den mån det går att hålla vårt tjaffs runt femton minuter rent praktiskt. Men det är konstigt hur någon som gör mig så lycklig samtidigt kan vara utlösningsfaktorn till att jag blir en potentiell mördare.
