Emilias dagbok

Äntligen sitter jag på tåget. Vägen hit kändes som en evighet så att faktiskt sitta här varm och nyduschad känns nästan overkligt. Förmiddagen spenderades utomhus och både fötter och händer blev näst intill frostskadade, och kroppen tar förvånadsvärt lång tid på sig innan den frusna känslan försvinner. Men trots att jag känner mig utmattad, veckan har ju varit full av hård träning och dubbelpass, så är det fredag och faktum att jag har en hel helg framför mig får mig att helt mjukna. Solen skiner och snön ligger som ett täcke utanför fönstret och glittrar, och med Melissa Horn i öronen så kan denna fredag inte börja bättre. Jag hälsade trevlig helg till busschauffören förut, och även om det kanske gjorde mig gladast så har jag fått en annan människa att le stort från öra till öra samtidigt som jag fått det gladaste ''treevvligg helgh fena flickha!" tillbaka. Och även det är ett gott tecken på att nu är det helg!