Emilias dagbok

Önska jag kunde dela med mig av allt gossip som dykt upp efter allas hemfärd, men i risk att orden snubblar in på någon annans näthinna så får jag avstå. Så länge kan jag bara säga att jag häpnas över hur en människa kan bete sig; det är inte besvikelse, det är bara med stor äcklad jag backar femtioelva steg. Man lär sig i livet vilka man kan lita på, vilka som finns där när det gäller, och med bravader som dessa blir jag en vapenryggsäck rikare. Det är hysteriskt kul att vara barnslig, flamsig och skratta åt dåliga skämt så mycket att man ramlar baklänges. Det är underbart att få snubbla på klacken och inte bry sig, att bara bry sig om nuet. Men kom igen, vi börjar bli hyffsat vuxna nu.
Vissa saker är helt enkelt inte okey.