En gång är ingen gång, två är lika med tradition
Söndagsmiddag hos Harrys kök och bar har gått och blivit en tradtition och ska hålla hela sommaren ut. Något av det mysigaste påfund som i nuläget existerar. Man kommer hem till Nicklas och välkomnas med en Sangria, sätter sig på balkongen och skrattar tills tårarna rinner. Sedan förbereds middagen och en ytterliggare Sangria hälls upp i ett iskallt glas. Skratten bubblar i det trånga köket och mellan flams och trams lyckas en middag dukas upp i vardagsrummet. Där sitter vi sen och njuter av maten, sällskapet, trubaduren som givetsvis är på i bakgrunden, och jag ramlar i vanlig ordning av stolen i mina skratt-anfall. Mitt underbara jävla järngäng!
Kommentarer
Trackback
